2012-10-13
13:59:00
Ibland när känslorna tar över
Hej igen! Jag hade ju en illusion förut om att vakna idag hemma hos min älskling. Barnen var där, Johan hade åkt iväg o köpt nybakat. Barnen vaknade som vanligt tidigare än mig men lekte tyst & stillsamt :)
Jag kände mig verkligen som en prinsessa när familjen Jakobsson kom in och väckte mig..
- Vakna Linda, frukosten är klar.
Allt fanns på bordet, eller nästan iallafall. Just de, fortfarande ingen som förstått att de finns en tjej i huset som helt enkelt mer el. mindre måste ha sitt kaffe på morgonen. Där fanns inget kaffe! Stackars Johan, tänker massor på honom nu. Jag uppskattar verkligen nästan allt i morse ;) Det va jätte fint!
Igår var jag på jobbet, Jag var ju frisk så de va lika bra att ta tjuren vid hornen. Det gick hur bra som helst. Jag fick dessutom en kram av min chef, antagligen efter allt som har hänt.
Linda (min vän som dog).
Hon sa nåt i stil med:
- det är roligt att ha dig tillbaka!
Då blir ja glad, det är skönt att jobba på ett ställe där man verkligen blir sedd.
Lite stressad va ja när ja direkt efter jobbet skulle hem och fixa mig. Vi skulle på 30-års kalas och jag ville vara fin. Vad skulle ja ta på mig? Det blev jätte bra. De va lillebror till J som fyllde jämnt och detta hade jag vetat om i drygt 2 veckors tid. Oj oj oj, låt säga att ja förträngde den här dagen varje dag. Vi har ju varit tillsammans rätt så länge nu och har liksom inte träffat alla syskonen ännu. Vad va jag rädd för? Kanske va ja rädd för att inte uppnå deras förväntningar av mig? Att inte duga? Så va de kanske, vet inte annars varför ja tyckte de skulle bli så jobbigt. Det är ju ett stort ego "man" besitter som går och tror på att allt i de stora hela skulle handla om lilla mig.
Det va en fantastisk kväll, jag älskar dom & dom mig. Kvällen bjöd på de mesta. Jag är riktigt förtjust i min blivande svärmor.
Här avslutar jag, bjuder på en bild av mig & Johan
